Failure.
failure. failure. failure.
Jag har MASSOR av drömmar och idéer, massor faktiskt. Men just nu känns de bara som att jag misslyckas, med allt och alla. Den stora frågan blir dock, beror misslyckandena på för höga ambitioner eller på ren och skär lathet/orkeslöshet?
För de första har jag ett otroligt optimisktiskt sätt att se på tid, jag borde ta efter min far mer. Han är realist. Realistiskt när de gäller tid, och de mesta annat. Jag vill nog mest sno hans realistiska tidssyn, den skulle jag behöva. Jag har visioner om att kunna göra väldigt mycket saker på nästan ingen tid alls. När jag skriver de såhär verkar de vara en naiv sak att tro, men jag tycker inte de låter dumt när jag tänker det där och då.
För de andra har jag en underlig förmåga att låta bli att göra något alls fastän uppgifterna som ska göras ligger på enorma högar. Det är som att när de blir för mycket att göra, gör jag inget!
Då, i den stunden, är orkeslösheten och latheten ett faktum.
De hela har väl sin botten i att jag har dålig självdisciplin, även om de är något som jag inte gärna erkänner. Jag menar, vad gör man åt det? Utan självdisciplin är de svårt att göra något åt själva självdiscilpinen. damn! suck.
what´s a girl to do?
