Livet

Jag har sett på en dokumentär idag på svt play som gjorde starkt intryck på mej. Den kröp in under huden. Dokumentären heter "Rör inte min sup!" och handlar om "vanliga" vuxnas alkoholvanor. De görs intervjuer med barn om deras uppfattning om hur det är att träffa en full vuxen. För utom att dokumentären fick mej att ännu mer tycka att vuxna inte ska dricka alkohol i närheten av sina barn (särskilt när de är små, med små menar jag typ till 15-16 års åldern), så fick dokumentären mej att tänka en annan tanke. Barnen i dokumentären var så kloka, de hade så kloka tankar kring det allra mesta. En 15-årig tjej däremot sa saker som lät mycket underligt i mina öron. När händer det att barn slutar vara barn och vill vara vuxna? Och kanske undrar jag mer, varför? Och till vilken nytta?

Vi borde alla lyssna mer på barn, de har en sån självklar inställning till saker och ting, analysera sönder och falskhet finns inte på kartan.   

Mm, för övrigt, ni som vill läsa om min namibiaresa och inte redan gjort det, kan checka in resdagboken.se och söka på stjarndamm, där finns några inlägg=)

Jag önskade mej hela veckan att få se min första snö för vintern 08/09 på min födelsedag, och rätt som de va mitt i en historia om ironiskt nog bland annat snö, fick jag ställa mej upp och jubla över det jag såg. Jag älskar när första snön kommer, det är vackert och lite magiskt...

Jag håller på att värker fram nåt inlägg om perfektion och normalitet, detta skall någon dag finnas här att skåda. Jag får nu en känsla av att jag förr skrivit om mina åsikter kring dessa begrepp, men i sånna fall tål de att upprepas.