Med livet som utgångspunkt.
Vad är det som händer medan livet rullar på? Vad är meningen...?
Med en förkylning som aldrig vill gå över och ett långdistansförhållande på snart 3 år så är jag på gränsen till bitter. Långdistansförhållandet är mer än värt att kämpa för, men faktumet att endast kunna prata i telefon är för tillfället utmattande. Solen utanför fönstret hånar min förkylda kropp, "När du blir frisk gömmer jag mej igen!", och är inte lika uppmuntrande som jag minns den.
Kanske är de dags att jag slutar gnälla och inser att livet är det som händer medan jag pysslar med att vara nästintill bitter!? Med färre än 3 kurser kvar tills jag är färdigutbildad socialpedagog (och detta innan jag fyllt 25) skulle jag kanske inse att jag, som det så klyschigt kallas, "har hela livet framför mej"?
Med en förkylning som aldrig vill gå över och ett långdistansförhållande på snart 3 år så är jag på gränsen till bitter. Långdistansförhållandet är mer än värt att kämpa för, men faktumet att endast kunna prata i telefon är för tillfället utmattande. Solen utanför fönstret hånar min förkylda kropp, "När du blir frisk gömmer jag mej igen!", och är inte lika uppmuntrande som jag minns den.
Kanske är de dags att jag slutar gnälla och inser att livet är det som händer medan jag pysslar med att vara nästintill bitter!? Med färre än 3 kurser kvar tills jag är färdigutbildad socialpedagog (och detta innan jag fyllt 25) skulle jag kanske inse att jag, som det så klyschigt kallas, "har hela livet framför mej"?
