Livet

de håller på att födas en tanke i mitt huvud, jag känner hur de riktigt bara arbetas fram nåt därinne.
kan du komma ut?

Så sant som du sa, söta vän.

De är de enda vi har som vi kan och måste hålla hårt i. De vi kan lita på. De är något fint med svaghet, fast den oftast är pratad om som skamlig.
Du kanske är den som pratat om den så?? Jag vill inte göra de, men ibland har man lust, i svaghetens ögonblick.

Saker som man är rädd för att de ska hända kan hända, man måste nog bara tillåta att den risken finns. Acceptera verkligheten som den är; riskabel.

men vacker.
du vackra vackra värld. 
hemska händelser för på något underligt vis med sej något gott.

För mindre än två timmar sen var jag i upplösningstillstånd. Tårarna slutade inte rinna.

Nu, nu är leendet ett faktum, och känslotillståndet är som det var för ungefär ett år sen.
Låt mej få känna såhär för alltid!
I rädsla att skrämma bort dej vågar jag inte påminna dej allt för mycket om känslan. Även om jag skulle vilja skrika den till hela världen. Förlåt, men de är tyvärr så att jag älskar dej av hela mitt hjärta.

Jag har precis sett sista avsnittet av sex and the city (igen) och de gör mej så ledsen. Även om det låter väldigt barnsligt av mej, så är de sanning bara. Kanske är det mer sanningar vi måste få?

Jag är trött på det här, jävla skitliv, nee..jag vet inget skitliv, jag skrattar mej dagarna igenom tack vare den nya formationen på gruppen, men de känns ändå inte bra.
Jag vet precis vad som gjorde mej såhär bitter egentligen, OCH jag vet vad som skulle kunna få det att bli bra igen. Men jag bara förmår mej inte att göra de. Nu skulle jag ha haft kvar mitt lilla självplågeri sätt.  De är väl bra att jag gjort mej av med de, men de är nu jag behöver de, då gör de så ont.

Jag längtar bara hem nu, rädd för att de kommer bli skit oxå.

uschuschusch, för mitt otroligt bittra humör.

Jag känner mej som en patetisk kär liten flicka, I´m all about the teens again(förlåt mina yngre vänner).
jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte. jag vill. fuck.
Som så många andra före mej och som så många gånger förr önskar jag att jag hade makten över mina egna känslor, men de har jag inte. För det har DU!

Vem är det som bestämmer i den här jävla världen? Den borde avgå på stört! Vilket jävla lousy arbete den utför, död och översvämmnigar (som i sin tur ledde till tågförseningar) på en och samma dag, och de är bara sånt som hände i mitt iv, om vi lägger till alla andra tusentals miljoners jävla skitliv på det? Ja, va fan vad mycket skit vi får då. Vi kanske bestämmer själva? Fy fan, så vem av er där ut bestämde om översvämningarna? Jag ska nita dej! Pure evil. Döden vet jag vem som bestämde över just den här dagen :´(
Hur kan man må så dåligt att man vill ta sitt liv? Hur kan man det? Nån som kan förklara? Shit, jag vill nog inte veta.

please, dont tell me

Vad ska jag med all info till som jag maniskt ser till att få? Är det bekräftelse jag tänker att jag ska få på det sättet? Jag borde leva som jag lär. Vet ni hur svårt de är?
Jag skulle vilja bli en blomma, en outslagen blomma som någon ger bort till nån annan. Så att den här nån annan får ta hand om mej, vattna mej och se till att jag får ljus och sånt. Kanske lite prat oxå, och lite växtnäring för att bli mogen och blomma ut. Sen när jag är utblommad vill jag ta hand om mej själv igen, färdig och mogen för ett eget liv.
Dock kanske det inte var en sån bra metafor, eftersom blommor oftast dör ganska fort efter dem blommat färdigt och så, eller typ vissnar och blommar igen om ett år eller så. Och jag vill ju blomma ut och sedan blomma resten av mitt liv.

















de finns så många små brudar i den här världen som tror att de är så jävla coola och otroligt mogna och vuxna. jag träffade en idag. irritationen var på topp.
jag stör mej på att jag stör mej på er.

jag är så kluven som man kan vara, jag vet varken ute eller in. just nu så längtar jag till ett liv som är så långt ifrån mitt som möjligt. ingen student. ingen lägenhet i den här stan. kanske tillochmed ett giftermål(fast jag inte vill gifta mej:/) och barn. kanske ett jobb som kurator. kanske ett jobb som något annat inom de här.

kan nån skruva fram klockan några år?

jag är trött på det här just nu, jag har ingen motivation till skolan, mycket beror nog på klimatet i gruppen. faktiskt. kan inte saker bara funka? det är den största frågan just nu.

jag har funderat på viljan vi alla verkar ha att ha, viljan att ha grejer, känslor, vänner osv.
och faktan att vi aldrig nånsin verkar bli nöjda. vad är det för mening med de? why? why? why?
när ska vi bli nöjda? när ska JAG bli nöjd?
jag funderar på om det kan vara så att jag inte blir nöjd för att jag inte är helt sams med mej själv och har hittat på vem jag är riktigt. kan de vara så för dej?
om jag blir sams med mej själv, kan jag kanske nöja mej med de? att alltid veta att jag har mej själv att luta mej på, vad som än händer så kan jag vara nöjd med det stödet från mej själv. kan de vara så kanske? jag tror starkt på det, men varför är jag då inte sams med mej själv än? när jag har funderat ut ett sätt som jag tror skulle funka för mej, så gör jag de ändå inte. weirdo.


jag kom på en annan sak oxå, om dej, ja..de handlar om dej prinsessan...jag har kommit på att vad du än tror så är du stark! starkare än många andra i ditt tillstånd.många lyder de order som rösterna i huvet maniskt upprepar, skär dej!, stoppa din äckliga fingrar i halsen!, knulla den här jävla killen för knarket!.

men du prinsessan du lyder inte, du står stark och kämpar emot den där skiten. de är ju inte värt de, och de vet du om. men jag tror att om du inte bestämmer dej för att slå tillbaka så drar dem ner dej snart. jag är rädd för det. förlåt för alla mina oroliga tankar hela tiden, hoppas du kan ta mitt "tjat" som helt enkelt ord (råd) från en orolig vän som bryr sej om. för vet du vad? du kämpar emot, men till sist, om du inte kämpar lite till, så kommer du kanske ha bara ansiktet kvar över vattenytan. men nu, så har dem bara lyckas ta en fot, och vet du varför? för du är stark, du hade kunnat lyssna på tankarna om självmord, du hade kunnat dränka dina sorger i sprit, men du har inte gjort det! DU HAR INTE GJORT DET!
kanske skriver jag det här med min otroliga längtan av att påverka dej till att göra något som jag vill att du ska göra, men jag vet att jag måste inse att mitt tjat inte får dej att vilja. för du måste själv vilja.

hoppas du inte tar det här som att jag tror att det är lätt, att du egentligen inte mår så dåligt, och att dina problem inte är så stora. för för mej, så är dina problem stora, jag märker ju att du inte mår bra, och jag bryr mej som fan. jag vet att du inte tycker att de är lätt, men prinsessan?! jag ville bara uppmärksamma dej på att du är stark! vad du nu än säger som mothugg, så vet jag att DU ÄR STARK! och du är bäst.
don´t you give up to them.

please?