Livet

Jag har precis sett sista avsnittet av sex and the city (igen) och de gör mej så ledsen. Även om det låter väldigt barnsligt av mej, så är de sanning bara. Kanske är det mer sanningar vi måste få?

Jag är trött på det här, jävla skitliv, nee..jag vet inget skitliv, jag skrattar mej dagarna igenom tack vare den nya formationen på gruppen, men de känns ändå inte bra.
Jag vet precis vad som gjorde mej såhär bitter egentligen, OCH jag vet vad som skulle kunna få det att bli bra igen. Men jag bara förmår mej inte att göra de. Nu skulle jag ha haft kvar mitt lilla självplågeri sätt.  De är väl bra att jag gjort mej av med de, men de är nu jag behöver de, då gör de så ont.

Jag längtar bara hem nu, rädd för att de kommer bli skit oxå.

uschuschusch, för mitt otroligt bittra humör.

Jag känner mej som en patetisk kär liten flicka, I´m all about the teens again(förlåt mina yngre vänner).
jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte. jag vill. fuck.
Som så många andra före mej och som så många gånger förr önskar jag att jag hade makten över mina egna känslor, men de har jag inte. För det har DU!