förmågan att påverka.
åh, vad jag just insåg att det här inlägget var från början meningen att handla om en kille i mitt liv som håller på att bestämma hur kan ska ställa sig i förhållande till mej, men hur det kom att handla om att jag har hittat så rätt. Jag vill göra det som jag håller på att utbilda mej till. Då en socialpedagogs motto är hjälp till självhjälp i mina ögon.
Hur kommer man dit?
vänner.
underbara underbara vänner! ni är verkligen det bästa som finns. hur jag skulle klara mej utan er det är en väldigt klurig fråga!
Jag vill bli en lycklig person, i mej själv, utan "en andra hälf", som en så söt tjej uttryckte de.
Jag skrev en dikt en gång:
är du du för någon annans skull?
är du du för dej själv?
är du dej själv?
jag är jag för min egen skull
jag är inte jag för någon annans skull
jag är jag
jag önskar att den kunde vara sann igen, jag ska kämpa för det, för att den ska bli sann. nu är det dags. livet går vidare, allt löser sej, jag ska bli lycklig.
tvådelad känsla
Varför ska jag vilja ringa till dej när jag mår såhär? Det är ju du som får mej att känna mej såhär..
I don´t get me.
why is it easier to be sad?
Ja, hur är de me livet då?
Det finns så mycket kul man kan lära sej, uppleva och undersöka i det här livet. Varför är man så slö?
Är det så att hösten gör en slö? Men vad jag minns så har jag varit såhär slö enda från förra hösten, eller mer...
Get yourself together!!
Är det så enkelt då? Komplicerar man kanske bara livet genom vita lögner hit och dit, genom negativa tankar som man bara har i sitt eget huvud och genom att tänka på det förflutna och på framtiden..?
"Om man står med ena benet i framtiden och det andra i det förflutna, så pinkar man ju faktiskt på nuet"
Det här läste jag i en bok, otroligt roligt och väldigt tänkvärt tycker jag.
You better focus on being here and now. Är DET så lätt då?
Ni ser, jag bara komplicerar till allt genom en massa funderingar och frågor, vad ska alla dessa frågor vara bra för? (där kom ännu en ^^)
Jag önskar bara att jag kunde svara på alla frågor själv, men vem vet, det kanske jag kan.
miss.
Jag har en konstig känsla. Allting känns så kallt, jag är van vid värme. Vad är det om blivit kallt?
Jag tror jag måste ringa ett samtal, de gör så ont i mitt bröst. Jag insåg just hur mycket jag saknar, och hur många de faktiskt är jag saknar. Ingen av dem är här hos mej, jag vill ha dem nära. Jag tvivlar dock på att jag nån gång kan få alla mina underbara människor på samma ställe. Det känns sorgligt.
Jag längtar till åtminstone en, som jag tror kan bli riktigt bra, ska flytta hit till mej. Och såklart längtar jag efter ett liv med min bästa, rickard, ett liv där vi båda lever under samma tak. Jag längtar efter ett tak tillsammans med dej älskling.
Min motivation är inte hög, vad gör jag åt det? När får jag en paus? I need a break.
