kvinna.

hmm, kvinnorollen. romantik. fotbollsmammor. det är vad som gått igenom mina tankar ikväll och genom min kloke och ärlige väns.
hmm, så jag är en kvinna och jag råkar älska romatiska filmer och kärlek och tankar och känslor. Finns det dem som på allvar påstår att jag är sådan bara för att jag har det kvinnliga könet?
Men, grejen är den, att återigen var det lite ett sidospår, vilka spår som jag ofta dyker in på när jag kommer till den här sidan.
Jag vägrar tro att de är den fysikska formen på mitt kön som är anledning till att jag är  "a sucker for romance", det kan vara lite inlärt beteende av vår värld om hur förväntan på flickor respektive pojkar ska vara, visst det går jag med på. Men jag anser också att mina "kvinnliga beteenden" är en del av den jag är.
Jag älskar tårar, känslor, bra, dåliga, funderingar, långanättermedändlösasamtal, romantiska överraskningar and so on. Varför ska det behöva vara en börda? För någon överhuvudtaget.

med risk för tjat. Johanna Nilsson.

"- Försök att bli en punkt då och då, istället för att hela tiden vara ett frågetecken, sa hon.
 - En punkt?
 - Den avslutar. Den vilar. Den ligger där den ligger. Frågetecknet leder alltid vidare, i ditt fall till fler frågetecken, i enstaka fall till utropstecken. "

                                              Citat ur Rebell med frusna fötter av Johanna Nilsson



Denna kvinna är fullständigt underbar och en mästare på att få känslor att fullkomligt sprudla ut ur sidorna i böckerna. I am amazed!
Just här känns det som att hon skrivit om mej, jag skulle behöva lite punkter.


Då var du här igen.

Kommer du någonsin försvinna under de här 3,5 åren? Troligtvis inte, kanske bli eller vara mindre från gång till gång. Men, jag tror nog ändå att du kommer finnas kvar.

Min lägenhet börjar kännas bra, det dröjer ett tag att boa in sej, jag känner mej splittrad.
Därför kommer detta inlägg bli mycket undeligt. Kanske är det bara sömn som behövs, innan jag börjar med känslan. För tanken, den är definitivt här.

Den enda som kanske kan förstå det här är du, my fellow superhero.

catched.

When you fall and fall and fall, and fall...
it´s beautiful that you always have someone there to catch you
My catcher has a name


Rickard. Rickard. Rickard.

Moment lost? tydligen inte. minne för evigt.

För någon timme sen när jag vandrade hem på min gata efter att ha inhandlat en lyxcappuccino på pressbyrån, så upptäckte jag för första gången sen jag flyttade hit i mars att det är vackert på min gata. Jag blev alldelens glad inuti, för att detta är ingenting jag känt förut, jag har inte vart i närheten av den känslan om min gata. Jag har avskytt husen och tyckt att gatan är allmänt tråkig. Men nu, nu var den vacker, kanske var det lyxigtheten jag kände över min pressbyråncappuccino eller kanske var det höstens vackra ljus. Well, hursomhelst var det fint, inuti och utanpå.

Denna stunden gav även en annan tanke, varför går jag ibland omkring och är avundsjuk på hur människor ser ut? Min tanke kring mitt eget utseende är ju att jag vill se annorlunda ut, inte som någon annan. Hur underligt är det då att jämföra sej och vara avundsjuk på hur andra ser ut? Det är ju bara jag som ser ut som jag (vad jag vet iaf ^^) och jag har alla möjligheter att se ut och klä mej på precis vilka sätt jag vill. The mind works in mysterious ways.  

RSS 2.0