Livet

För någon timme sen när jag vandrade hem på min gata efter att ha inhandlat en lyxcappuccino på pressbyrån, så upptäckte jag för första gången sen jag flyttade hit i mars att det är vackert på min gata. Jag blev alldelens glad inuti, för att detta är ingenting jag känt förut, jag har inte vart i närheten av den känslan om min gata. Jag har avskytt husen och tyckt att gatan är allmänt tråkig. Men nu, nu var den vacker, kanske var det lyxigtheten jag kände över min pressbyråncappuccino eller kanske var det höstens vackra ljus. Well, hursomhelst var det fint, inuti och utanpå.

Denna stunden gav även en annan tanke, varför går jag ibland omkring och är avundsjuk på hur människor ser ut? Min tanke kring mitt eget utseende är ju att jag vill se annorlunda ut, inte som någon annan. Hur underligt är det då att jämföra sej och vara avundsjuk på hur andra ser ut? Det är ju bara jag som ser ut som jag (vad jag vet iaf ^^) och jag har alla möjligheter att se ut och klä mej på precis vilka sätt jag vill. The mind works in mysterious ways.