jag bär känslorna utanpå.

Det känns fel och dystert, livet. Jag bär känslorna utanpå.

Det känns rätt och underbart, livet. Jag bär känslorna utanpå.

Det känns läskigt och farligt, livet. Jag bär känslorna utanpå.

Det känns överväldigande och oroligt, livet. Jag bär känslorna utanpå.

Det känns härligt och oförutsägbart, livet. Jag bär känslorna utanpå.

Det känns söndrigt och stressat, livet. Och ja, jag bär känslorna utanpå.

Distans? Närhet?
Personlighet?
Uppmärksamhet?
Tillgjort eller bortgjort?


Återvändsgränd

jag.

Jag saknar mitt tonårsjag.

för att jag lät mej själv vara ledsen och nere på ett sätt jag sällan gör nu

 

Jag är rädd för mitt vuxenjag.

för att jag inte vet om jag klarar av det ansvaret som det innebär

 

Och jag känner inte mitt jag som är där i mellan.

för att jag inte har tid


RSS 2.0