Livet

Ni vet på film och i tv-serier när en person (oftast av det manliga könet) ropar efter en annan person (oftast av det kvinnliga könet) Oftast har det något löjligt gräl och en person (tjejen) bestämmer sig för att gå därifrån, och då ropar den andra (killen) ett ynkligt meningslöst rop.
Vad är detta för sorts löjligt rop? Ropet är ju inte till för något. Hade den personen som ropar verkligen velat få den andra att stanna, så hade man väl ropat högre eller sprungit efter? Hur svårt kan det vara? Vill man ha kontakt så fixar man väl de.

Det är alltså min fundering idag, vad gör dessa meningslösa rop för nytta?

Min fundering idag borde snarare ligga kring något saftigt etiskt dilemma, eftersom det är en sådan inriktning på den tentan jag har att prestera inom kort. Any thoughts? Hah? 

En lördagsmorgon i april, som skulle kunna vara i mitten av juli om man inte såg de kala träden och siffrorna på termometern, känns underbar.
Jag känner mej som en kvinna i en film, som jag skulle älska för att hon var så fruktansvärt självständig och harmonisk.
Jag har en sådan energi i mej, jag skulle kunna få tusen saker gjorda idag, för att jag vill göra tusen saker idag.
Men! Jag är lite småsjuk och då är det som att det är obligatoriskt för mej ska känna denna sorts kreativitet och energi till livet. Detta endast för att jag undermedvetet är oerhört medveten om att jag "slipper" göra alla dessa tusen saker för att jag är sjuk och enländig. Sad!
Så, egentligen är inte min kreativitet och harmoni något annat än lathet! 
Kanske ska jag ta mej i kragen och rycka upp mej som vi så fint skämtar om på min praktikplats. =)

Min tanke för idag: Glöm inte bort att göra det som gör att ni får inspiration till livet!