Då var du här igen.

Kommer du någonsin försvinna under de här 3,5 åren? Troligtvis inte, kanske bli eller vara mindre från gång till gång. Men, jag tror nog ändå att du kommer finnas kvar.

Min lägenhet börjar kännas bra, det dröjer ett tag att boa in sej, jag känner mej splittrad.
Därför kommer detta inlägg bli mycket undeligt. Kanske är det bara sömn som behövs, innan jag börjar med känslan. För tanken, den är definitivt här.

Den enda som kanske kan förstå det här är du, my fellow superhero.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0