Livet

Emile Durkheim skriver om balans i samhället och att alla ska uppfostras till att förstå samhällets regler och normer.
Jag håller delvis med, balans är något att eftersträva, men förståelse för samhällets regler och normer vill jag inte håll med om att det behövs. Jag menar att de behövs förståelse för andra människor i samhället inte samhällets normer. Andra människors normer(inte bara mina egna) däremot kan vara intressanta. Jag kanske uppfattar allt fel, de är kanske vad Durkheim vill säga, men jag förstår det som att han vill att alla ska ha samma normer, vilket jag anser är helt omöjligt. Vi växer upp i olika delar av världen allihopa, med olika villkor, hur ska jag kunna ha samma normer som du? Vem ska anpassa sej efter vem?
Så balans i samhället är nog en gemensam norm vi alla borde ha, men hur får vi något sådant? Jag menar att förståelse och respekt, inte nödvändigtvis kärlek, för andra människor är lite utav en lösning.
Alla kan ju trots allt inte gilla mej, och jag kan ju inte gilla alla. Men jag kan ha förståelse och respekt, och försöka(vilket dock är väldigt svårt) att inte dömma.