Funderi.

Jag är fundersam. Högst fundersam. Om vi är en generation kvinnor som fått för sej att vi måste ha en man i vårt liv för att vara värda något. Det är ju bara sorgligt. Jag är och blir fundersam och nedstämd när jag tänker på det här. Vi är alla människor, människor som alla har olika intressen, åsikter, tankar och hemliga vanor. Varför tror vi att vi måste ha en person att dela det med?

Don´t get me wrong. Jag älskar kärlek och tror på att man har en (eller flera) själsfränder där ute. Men är det rätta sättet att försöka utvecklas tillsammans med någon, är det inte väldigt lätt att växa ihop, utvecklas till en enhet, inte två självständiga individer. Oh God, I need that! Bli en självständig person, en självständig, positiv och kreativ person.

Bekräftelse är säkert en stor anledning till detta fenomen. Men är en man verkligen den bästa personen att ge en bekräftelse? Särskilt om man inte kan ge sej själv bekräftelse.

Som sagt. Fundersam och nedstämd.

Kommentarer
Postat av: caroline

spreadshirt (googla för rätt ändelse). Kan göra riktigt snygga faktiskt om man bara tar sig lite tid och kollar igenom alla funktioner (det hann inte jag)

2007-11-11 @ 19:56:11
URL: http://kalorin.blogg.se
Postat av: Nina

Ja, jag instämmer!

Har massa människor i min omgivning som just nu är helt förstörda eftersom de är singlar. Kan man inte leva utan att ha någon att dela livet med? Måste den man delar glädje och skratt vara en kärlek? Som om vänskap plötlsigt inte duger.

Som om DE inte duger...

Och har man väl hittat någon, då ska man anpassa hela livet efter den personen. Man gör det utan att rikigt reflektera över det. Väljer bort sånt som förut betytt något.

Funderingar som sagt...

KRAM!

2007-11-13 @ 11:52:44
URL: http://charmkvark.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0