Livet

Det är så underligt att man totalt kan tappa sina värderingar, eller kanske inte tappa men tappa bort. Jag glömmer så ofta vad jag tycker är viktigt här i livet. Ibland känns det som att jag slänger bort mitt liv på att fundera över saker som har hänt eller som jag inte vill eller vill ska hända i framtiden. Varför gör jag inget åt det istället? Passivitet är ingen attraktiv egenskap. Så mycket av min tid har gått åt till teven och serier på dvd, men jag är tudelad när det gäller det här eftersom jag älskar att jag kan slappna av totalt och glömma resten av världen när jag ser på teve, och just nu behövs det. Men kommer jag bli en såndär tjej som alltid tror att livet är en film?
En sån som inte riktigt vet vart hon själv slutar och tjejen i filmen börjar. Det är ju verkligen inget önskvärt. Återigen undrar jag vilket som kommer först, latheten eller helt enkelt att jag inte har orken till att vara aktiv? It´s a fine line.

Största delen av mina tankar som sagt spenderas på saker som kommer hända eller inte hända i framtiden, och det behöver kanske inte vara fel. Men vad har jag för nytta av allt detta framtidstänkande? När jag inte kan komma ihåg och ta hand om det som jag tycker är viktigt nu? När tankar om sånt som egentligen inte är relevant, eftersom att jag tror att framtiden händer vad jag än tänker, får ta stört plats och mina värderingar kraschar.
Jag har underbara människor i mitt liv, även om de inte fysiskt befinner sej i mitt liv, och jag själv upplever att jag försummar dem. Alla relationer behöver näring, så varför låter jag all min näring gå åt till att fundera på orelevanta saker?