Livet

Lyssnade precis på "mitt p3" och blev med ens väldigt irriterad på vad tjejen som berättade sa (möjligen har de med mitt tillfälliga (förhoppningsvis!) dåliga humör att göra mer än just tjejen på "mitt p3"). Hon berättade om Ånge; hur litet det var, hur inskränkta människorna som bodde där var och hur det alltid sas att det aldrig fanns något att göra. Efter att ha gått i skolan i Sundsvall och hälsa på sin pappa i Skåne, tyckte hon sig se att alla människor tyckte likadant vartän man var bosatt - "Det finns aldrig nåt å gö' här". Come on! Saker och ting blir som man själv gör dem till, det är inte själva Ånge, eller vilken annan geografisk plats du än må befinna dej på, som gör att det aldrig finns något att göra. Utan det är vi människor som tråkar ut oss själva. Det är ju vi som skapar saker att göra, dem finns ju inte bara.

Vill man ha någonting gjort får man göra det själv.

Visserligen kan det behövas lokaler, personal, ekonomiska resurser och eldsjälar till människor för att komma igång. Men vem säger att du inte kan vara en eldsjäl? Vi är jävligt lyckligt lottade i det här landet. Det finns resurser till så mycket bara man har lust att kämpa lite för det.
Men det sorgligaste är att upptäcka är att vi alla är så förbannat bortskämda...
Jag menar inte att döma någon annan, jag känner mej lika delaktig som ni i bortskämdheten.

(Tar du inte åt dej blir jag överlycklig, då du har bevisat min åsikt osann, vilket vore helt underbart i denna fråga)