fastnat i tentaskrivandet.
Jag sitter nu i det hus jag växt upp och försöker värka fram lite text till en tenta, men mina tankar far hela tiden till Afrika (att mina pappa lägger golv i rummer bredvid och med andra ord sågar med sticksåg med jämna mellanrum gör inte heller koncentrationen bättre, men ingen bitterhet på honom). Jag har börjat känna saknad till Namibia på ett helt annat sätt nu. Jag saknar enkelheten, här finns falskhet på en mycket högre nivå. Jag saknar att kunna tänka klart, för tillfället är det nog mycket skolan som gör det grötit i huvet. Där kunde jag det. Vilket känns ologiskt. Men kanske var det de svåra förhållandena som gjorde att jag var tvungen att tänka klart, de fanns inte utrymme för petitesser. Här är utrymmet 50 gånger för stort. De blir en massa onödiga petitesser.
Men mest av allt gillade jag att kunna få ett perspektiv på det livet jag lever här, för att livet där var så annourlunda, därför var det lättare att hålla isär det med livet här.
Möjligen kan det ju helt enkelt vara såhär, att nu har det gått snart 2 månader och det som jag tyckte var svårt att hantera i Namibia har bleknat bort i minnet av allt det fina som det gjort med mej. Ändå vill jag i just denna stund göra Namibia till ett minne jag vill förhärliga.
Det måste vara jätte svårt. Just med koncentration. Och efter vad du berättade är det inte konstigt att du tänker på Namibia och vistelsen så mycket. På något vis, vill jag tro att det är enklare att bo där. Inte bara mer spartanskt, om du förstår. Kanske borde alla någon gång göra en sådan resa, för att, som du säger, få perspektiv.
Ta hand om dig! Kram
Jag tror inte alls det är konstigt att "vår" värld är mer grötig. Ett enkelt liv kräver inte så mycket tänkande. Och då ska bi inte börja prata om all den reklam vi blir matade med hela tiden... Bara den kan ju ge en huvudvärk...
Kram!
